Artiklar • april 16, 2008
Afrikanska Unionen igår och idag
Var står Afrikanska Unionen idag? Vad har unionen för vision? Vad har resten av världen för dialog med Afrikanska Unionen? Per Eric Högberg från UD:s Afrika enhet gav oss några ögonblicksbilder under det seminarium Utrikespolitiska Föreningen arrangerade 16 april.Per Eric ger en tillbakablick från 60-talet då avkolonialisering och självständighet för de afrikanska länderna skapade OAU, Organisation of African Unity. OAU handlade i huvudsak om att stötta de nyligen självständiga, suveräna nationalstaterna som växte fram under 60-talet och inte om inblandning i de andra staternas göromål. Under 80-talet följde en tredje våg av demokratisering, självständiga val och fall av diktaturer, då tanken på att förenas i en union föddes. 90-talet var en tid för regional integration inom Afrikanska kontinenten, då Lybien kom med en idé om en afrikansk unions regering, en idé som lever kvar idag. Det var dock först år 2002 som Afrikanska Unionen (AU), föddes.
Per Eric ger en blick av idag, då den Algeriske utrikesministern säger att unionen har rört sig från icke-intervenerande till icke-likgiltighet. De politiska målen för unionen är storstilade, med prioritet på freds och säkerhetsområdet. Kommissionen möts 2 gånger per år på toppmöten, där alla beslut tas på statsnivå.
Hur ställer sig då EU och resten av världen till AU? EU och AU hade ett toppmöte i Lissabon i december 2007. Under mötet fastlade man gemensam strategi för EU och AU. Den handlingsplan som togs fram för de nästkommande tre åren belyste åtta partnerskapsområden, bl.a. demokrati. De mål som sattes rörde handgripliga och påtagliga saker som ska uppnås, som när och var EU och AU ska mötas igen och den mänskliga rättighetsstrategi man tagit fram gemensamt.
Var står AU idag? Per Eric ger en bild av toppmötet i januari då Sverige deltog med en delegation. För Utrikesdepartementet var detta ett tillfälle att träffa alla afrikanska utrikesministrar vid ett och samma tillfälle och att visa från svenskt håll vikten av unionens arbete. Det var administrativa och ekonomiska frågor som togs upp, man talade om en eventuell afrikansk regering och om att effektivisera kommissionen. Toppmötet kom dock att präglas helt av valen av ny ordförande och kommissionärer. Dessa val innebär inbördes delning av makten mellan de 53 afrikanska stater som är med i AU. Den stat som tar över ordförandeskapet kan driva organisationen kraftigt.
Per avslutade med att Sverige borde vara försiktiga med att ta fram pekpinnar i dialog med AU och istället värna om Afrikanska ägandeskapet i AU. Sverige borde även tänka på att för mycket ekonomiskt stöd till unionen kan bli kontraproduktivt, då ägandeskapet är viktigt för utveckling. Vad Sverige dock kan göra är att tydligt uttala att vi förväntar oss båda aktivitet och ansvar och att man står upp för principer inom AU.
Rebecca Moeschlin (text)
