Artiklar • april 23, 2008
EU och Kinas roll i Afrika
När chefen för UD:s Afrika enhet, Anders Hagelberg, höll ett seminarium på Stockholms Universitet, var det en positiv bild av Afrikanska länders utveckling han gav.
- Ofta när det enbart är negativa och pessimistiska ord är det en bra ingång att tala om det nya Afrika, som har alla dessa problem, men också oerhört mycket växtkraft, sade Hagelberg.
Bilden av Afrika tycker UD är alltför koncentrerad på det negativa. UD vill inte blunda för det negativa, men korrigera bilden lite. Det mest positiva är ekonomiska utvecklingen i Afrika, som idag är den kontinent som växer snabbast i världen, med genomsnittlig tillväxt på 6 %. Detta ger möjlighet till utveckling och bekämpa fattigdom, menar Anders.
- Många har enorm tillväxt på grund av den råvaru-boom vi ser idag, säger Anders. Angola har den största tillväxten på 22% per år. De länder som är i konflikt har sämst tillväxt. Botswana växer snabbt och har bra fördelning av pengarna som skapar en välfärd för människor, sjukvård och utbildning. Det negativa, menar Anders, är att tillväxt inte alltid betyder att människor får pengarna, de försvinner och den höga befolkningstillväxten i Uganda och Etiopen, med 3% minskar kraften av ekonomiska tillväxten.
Den ekonomiska tillväxten har ändå lett till ett stort intresse för Afrika. Kontinenten har under 2000 talet blivit intressant för alla globala aktörer, från att ha varit en förbehållsam rätt för Europa under kolonialtiden. Afrika har utvecklats till en strategisk arena för nya internationella aktörer som Kina, Indien och Brasilien. Kina ger afrikanska länder ekonomi där Angola är det tydligaste exemplet. 2003 hade Angola haft ett sjuårigt krig och fred i ett år. Ekonomin var i botten. Anders som då var bosatt i Angola berättar att alla där sade att det var hopplöst. Valutaresursen var på 230 miljoner dollar och landet hade ingen kredit värdighet . EU pressade Angola att ha avtal med IMF, och då uppvisa transparens i sin oljeproduktion samt utarbeta en fattigdomsstrategi. Angolanerna tyckte EU prackade på yttre krav. Under förhandlingarna annonserade Kina 2004 att de satsade 2 miljarder dollar i Angola och IMF hade därmed ingen grund. IMF, som är vana att ha en maktbas befann sig nu i en situation där den makten var helt raserad. Kina har startat många lyx-projekt och inte utarbetat någon fattigdomsstrategi, men kineserna levererar. Till skillnad från mycket som EU gjort i Afrika under många år, som bara varit byråkratiskt och trögt, enligt Anders. Angola kan i dagsläget uppträda med självförtroende, där varken IMF eller EU har något att komma med i förhandlingar, för Angola kan välja. Kina har långsiktiga intressen i Afrika, av råvaruimport. Bistånd är enligt UD bra medel, men de Afrikanska ledarna vill inte diskutera bistånd, utan handel, enligt Anders. EU har nu initierat en dialog om Afrika med Kina och det har även Sverige gjort.
- Borde vi inte ha en dialog med Afrika om Kina?, frågar sig Anders. En av anledningarna till läget kan vara att ett antal koloniala länder har en mycket komplicerad relation till enskilda afrikanska länder, menar han.
Rebecca Moeschlin
